Sitter och funderar.Jag har varit sexuellt utnyttjat som barn. Mycket av mina problem kommer från den tiden.
Här i Sverige blev jag våldtagen. Gruppvåldtäkt . Och jag tänker - hur kunde det bli så att jag aldrig har ens försökt bearbeta detta? Jag har pratat om min barndom, försökt "laga" det som har blivit förstörd då ...och aldrig försökt bearbeta det andra...Som om det inte har berört mig...
Hur fungerar det mänskliga psyket?
Plötsligt nu - när hela mitt liv är i gungning... ja... då ploppar upp BÅDE min barndom och våldtäkten.
Hur ska jag hantera detta? Ska jag kväva minnena och känslor? Låta det pågå tills kanske en dag blir jag HEL? Blir jag hel någon gång?
Jag vet inte längre vem jag är...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar