Jag har bloggat förr, just nu känns det som det var i ett annat liv. Det blir ett brev - till just Dig.En så länge är jag lika mycket främling till Dig som Du är för mig.
Jag är en överlevare. Bokstavligen. Just nu är allt mörkt, men jag vet att det blir bättre.
Du kanske undrar vem jag är.? Jag är en kvinna, en mamma till vuxna barn, en vän... Lite trött, mest Vilsen...Jag är sjukpensionär - några bokstäver som säger ingenting om mig - MS - och PTSS ( posttraumatiskt stress syndrom)
Jag bor i en stad där jag inte känner någon. Jag tycker om staden - men gillar inte ensamheten. Jag är faktiskt ganska bra på fotografera och älskar det... men glädjen har liksom försvunnit ju länge tiden går i nästan total social isolering... Visst kommer mina barn ibland, och visst hälsar mina vänner någon gång men dem flesta timmar på dagar och veckor är jag ensam med 2 små hundar - Maja och Nova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar