Om någon hade frågat mig för hm...2 år sedan - om jag skulle våga flytta till en stad där allt är främmande , då skulle jag säga JA. Människor finns ju överallt och det är spännande att träffa nya. Det jag inte visste då - att det är i stort sätt omöjligt att bli insläppt i någons liv. Människor i min ålder är så nöjda med sina vänskapskrets så ingen har behov att öppna för någon ny....
Jag är troende - kristen. I början trodde jag att om jag går till kyrkan - då ser mig någon kanske där och .... ja... Du vet. Men det visar sig att även DÄR är man osynlig. Antar att min utstrålning är lika stor som en överkörd grodans...
Det är alltså moment 22 - jag får panik i större grupp med människor jag inte känner och inte har någon trygg punkt, och hur träffar man nya människor och lär känna någon utan att vistas bland dom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar