stark...

Idag var det första frost... alltså - sommaren är definitivt slut. Man blir liksom påmind om tiden. I söndags blev min yngsta son 20 år. Det känns blandat. Glädje och sorg...
Snart har det gått 1 år sedan jag har fått sälja huset och flytta från Skövde... Ett år... Jag bor i en lägenhet, jag har det bra - antar jag - ändå har jag inget HEM.
Jag älskar Mariestad - men har inga vänner här...
Inget liv, ingen trygghet....
Till en vis del kan man vänja sig vid ensamheten. Man stänger av känslor. Det som jag har kämpat för - att bli mänsklig - är bara till nackdel just nu...
Så jag jobbar på för att förinta den lilla svaga människa som finns inom mig och blir stark... osårbar...
Men det är smärtsamt... Jag vill känna, älska... och... bli älskad...