några foto...

är jag...

Är det konstigt att jag vill vara bland människor som tycker om mig och jag tycker om?
Är det konstigt om jag önskar träffa nya människor som kan tycka om mig?

Jag har fortfarande lätt att lita på folk, och knyta an, fast enligt psykologiska regler bör jag inte ha den förmåga alls...Ibland tar det tid men med vissa människor går det otroligt fort... Ja... och vad gör man med - jag tycker om dig- när någon vill inte ha det?
Man blir liksom mindre och mindre för varje gång...

Laleh - Goliat (Lyric video with fans)

trött...

Det känns som jag inte gör något annat än sitter vid dator eller tittar på tv eller är ute och går. Med hundar och utan hundar... Ibland har kameran med mig alltid mobilen...
Ibland när det är för jobbigt om nätterna - så sitter någonstans vid Vänern och bara är...
Nästa vecka ska hjälpa min dotter att flytta från Norrtälje till Göteborg. Undrar bara vad ska hundarna ta vägen?Måste börja ta tag i detta, det är bara några dagar kvar till fredag...
Jag är allt oftare både trött och darrig i kroppen. Det känns även när jag fotar - lite svårt att hålla kameran stabilt...
Men jag mår inte konstant dåligt. Vissa stunder kan jag börja garva åt Maja och Nova eller börja sjunga . Jag kan försjunka så där totalt i det jag gör och ser... Och kan få glädje fnatt av det vackra omkring mig. Alltså det är så otroligt vackert här i Mariestad!

är det fel på mig?

Jag hade min väninna här på besök , en sådan som känner mig utantill. Vi  pratade lite om ingenting - medan jag snurrade runt i köket och fixade lite fika...Plötsligt såg jag hennes blick på mig - allvarlig och orolig...Och skuldkänslor infann sig omedelbart . Sedan kom frågan - har du självmordstankar?
NEJ. Det har jag inte. Men jag har tappat glädjen. Jag har ingen livsgnistan. Jag andas, går ut med hundarna, jag pratar ibland och ibland även skrattar, men.... jag lever inte.Och oftare och oftare kommer frågan - Ska det vara så här resten av mitt liv?
Ibland börjar undra vad är jag för sort människa? Är jag en människa? Varför är det så svårt att möta någon som kan tycka att jag är OK? Det har gått 8 månader sedan jag har flyttat hit och jag fortfarande är osynlig och inte önskvärd någonstans...Är det fel på mig?

underbara Vänern

vart möter man människor...?

Vet Du - under tiden jag har bott i den lilla staden har jag lärt mig en sak. Det spelar roll VART man träffar människor. Jag antar att det gäller i alla städer i hela Sverige.
Jag sträckte handen till en människa i kyrkan. Tyckte det var strålande ide - hej - jag känner ingen här , kan inte vi lära känna varandra?...
Det hade kanske funkat - hade fått veta- om jag hade träffat på hen - på en restaurang tex. Problemet  är- försökte förklara- att jag har social fobi...jag går aldrig ut  ensam och äter...
Kyrkan... borde det inte vara det mest självklara ställen för att möta människor?